Hej på er =)
Lite trist inlägg i dag , har inte tillgång till mina bilder , ligger i datorn hemma , och vi är på rull...
Veckan som varit har varit kanon ,men gått fort , precis som de två första veckorna.
Vart tar all tid vägen!!!
Snart är vi ju inne i augusti , och man har ju inte ens hunnit hoppa i baddräkten...nog för att termometern ska lätt ligga på sisådär en 21 - 22 grader för att jag ska hoppa i ...men ändå.
Att ha barn är både roligt .. och jobbigt ..men allra mest helt underbart =)
Tilda har sina stunder , då hon säger saker så man blir så varm i hjärtat att jag har svårt att hålla tårarna tillbaka .
I veckan va ett sådant , happy moment.
Tilda , Gustav & Uffe hade gått en sväng efter vägen i stugan...då dom kom upp på gårn´ kom Tilda springande mot mig med öppna armar.
Jag ställer mig på knä & omfamnar henne och får en riktig bamse kram tillbaka.
Jag lyfter upp henne & håller om henne länge....då säger hon ...mamma , vi ska vara vänner för alltid.
Osså fortsätter hon att krama mig ....jag känner hur det bränner i ögonen , hur klumpen i halsen blir större...och tillslut börjar jag , lite förvånad själv , gråta.
Tårarna forsar ner ...jag går iväg , med Tilda runt halsen..runt stugan på baksidan...och hon bara fortsätter krama om mig.
Till slut tittar hon upp på mig ...men mamma , säger hon ...va´är det mamma...och hon tittar på mig lite smått förvånad över att jag gråter.
Då svarar jag ...jag vart så glad då du säger att vi ska vara vänner för alltid , Tilda ...jag älskar dig så jätte mycket.
Hon log , plirade med sina ögon , kramade om mig igen och sa...mamma , jag älskar dig oxå.
Sådana stunder , blir jag så glad & lycklig ..att jag kan inte sätta ord på det...det är bara ett moders hjärta som vet vad jag pratar om.
Jag har alltid haft bra relation till min mamma , hon är min bästa vän , och jag önskade att det för alltid skulle vara så ...men som vi alla vet ...får vi inte behålla varann för alltid...vilket känns jobbigt....för med åldern har jag kommit underfund om att jag är jätte rädd för döden.
Att mista någon , eller att inte få fortsätta leva själv ...att inte få se mina barn växa upp.....enbart tanken får mig att bli ledsen.
Tanken går ofta till min bästa tjej kompis , hon och hennes fästman har det extremt tufft , en sits som ingen borde någonsin behöva sitta i.....tanken går till dom ofta....önskar att det var något jag kunde göra för dem , men allt jag kan är att finnas till , lyssna , prata och stötta.
I bland undrar jag faktiskt om det finns någon där uppe.............
Ingen ska behöva mista sitt barn.........
3 år sedan