Mörkret......

....kryper nu in på knutarna , små lampor tänds i fönstren , stearinljusen åker fram på borden , tekopparna värms .... ja , nu är den här , hösten , den vackraste årstiden i färger , hög och klar luft och det infaller sig ett konstigt lugn.
Plötsligt står vi alla där , oj , kom hösten redan ?
Ha ha , knäppt ändå , precis varenda höst säger vi så , år ut och år in.
Jag tycker själv att veckorna fullkomligen springer iväg , som för de flesta.
På både gott och ont....
Det är såååå mycket som jag vill hinna , såååå många projekt , men sååå lite tid!
Jag har lust att dela mig själv på fyra vissa dagar.

Läste för några dagar sedan vad en vän skrivit på en sida på internet .... "Det fanns ngr saker förut som jag ville göra; fara till Paris, äta gåsleverpastej o se Borta med vinden, besöka Nasa, nu har jag gjort bort det så nu skulle jag vilja kliva upp o fara till tandläkarn, åka en sväng med Cinderella när Nordman spelar o fara o bada i havet...."
...jag har verkligen tagit in den texten som hon skrev, sparat den i mitt minne och tänkt på den lite nu och då i vardagen.
Saker som många av oss tycker är en pina , saker som vi tar förgivet ...det är en längtan för att få göra för en annan ...
Tänk på det , att det är faktiskt en gåva , att få kliva upp på morgonen , att få åka och storhandla , att åka och besikta bilen , att gå till läkaren ...
Ja , allt är faktiskt här och nu , imorgon kan det faktiskt vara försent , och då sitter man där , och önskade att man kunde /orkade gå till tandläkaren själv , att kunna laga mat själv ...
Allt som är så himla självklart för alla , innan det inte är så självklart ...

Jag själv måste bli bättre på försöka ta allt som en gåva , inte se det som något negativt.
Satt tex och betalade räkningar härom kvällen , oh skit och piss tänkte jag då jag såg hur slantarna bara försvann på kontot eftersom ...och då slog det mig plötsligt ,,, jag KAN ju faktiskt betala , jag har faktiskt råd att betala för mig , det är många många som inte har den möjligheten ...och tänk , då kändes det faktiskt inte lika tungt att knappa in ocr numren..

Livet är skört , det har jag nu fått erfara ett par gånger den senaste tiden , förr blev jag inte lika påverkad av olyckor och människor som dog ...men nu , nu tycker jag att det är jobbigt , jag är rädd för döden och tänker mycket "om" det skulle hända ngt....
Tänk om det skulle hända barnen ngt , eller Uffe , eller mina föräldrar / syskon.....
Jag är tex jätte rädd att jag själv ska dö , att jag inte ska få se våra barn växa upp , och då jag tänker på det får jag en klump i magen som är svår att få bort.
Varför , varför tänker jag på det hela tiden ???
Det ligger och maler och gror inom mig , om döden.
Jag drömmer om att folk runt om oss dör , hur jag ska hantera smärtan , varför , varför drömmer jag det ?
Vaknar ofta då Uffe jobbar , med panik , svettig och gråten i halsen , oftast har jag tappat bort Gustav eller Tilda , eller hittar mina nära och kära döda, eller att en präst knackar på dörren och berättar att inte Uffe kommer hem .....
Tyck att jag är knäpp om ni vill ,,, är jag i en fas i mitt liv , där döden gör sig så påmind hela tiden , varför , ja , det vetti friden....
Därför är jag nästan besatt av att skriva ner saker , som Tilda & Gustav kan läsa då dom blir större , om vardagen , om saker som dom säger eller gör ...allt för att det ska finnas dokumenterat , om inte jag finns där sedan....

Äh , usch va djup jag blev , där blottade jag mig allt , om min värsta mardröm , min enda fiende , döden.