Upp som en sol & ner som en pannkaka....

...eller hur var det , nä , nu ni , är det faktiskt tvärtom , ner som en pannkaka och upp som en sol =)
Har fått deppa och varit surmul ett par dagar , och fått smälta det hela , och vet ni , det känns faktiskt helt ok =)

Har fortfarande lite svårt att acceptera att det eventuellt inte kommer att gå ihop sig i magen ...ska jag alltså ha svårt att ligga på mage resten av mitt liv...?
Inte för att jag ofta ligger och ålar runt på köks golvet här hemma ...men jag blir ju faktiskt lite begränsad...
Skulle tex hämta en lego bit till Tilda i dag under soffan ...en sådan skit sak , som att lägga sig på magen och plocka fram en bit lego går inte .....känns som att jag lägger mig på en stor gele klump ...mycket , mycket konstig känsla!
Och ligger jag längre än 30 sekunder domnar magen bort..... DET är en än värre konstigare känsla!

Men , äh , skit i det nu Susanne!
Tänk positivt!
Jag har fått två underbara barn , som betyder ALLT för mig och Uffe.
Jag kan stå , gå och prata , jag har inte en obotlig eller dödlig sjukdom.
Jag ska träna som attsiken framöver , för att den där 0,1 % som läkaren sa att det eventuellt skulle gå att träna ihop ....det finns ju faktiskt då ett litet hopp om att det kan gå!

Så från och med nu , ska jag inte skriva mer om min urusla mage , nu stryker jag ett sträck över det!
( eller njaa, där tog jag nog i ...ni lär nog höra om den igen ...är jag rädd för...)

Nu ska jag sätta mig i soffan med min gubbe och kolla lite på tv´n , sedan ska jag gå ner och pussa våra barn på pannan och bädda om dom och säga som jag alltid säger till Tilda och Gustav varje , precis varje kväll ...tack för att ni finns.

Sov gott alla kära blogg läsare.....