...att göra en annan människa glad =)
Har du tänkt på det ?
Ibland gör man sig till för att göra någon glad , ibland räcker det att man säger något snällt , oftast räcker det att man ler mot någon och ibland vet man inte ens om att man gjort någon glad...
Genom det jobb jag har , och säkert genom det jobb du har , kan man göra en annans dag lite ljusare.
Ordspråket "ingen kan göra allt , men alla kan göra något" är verkligen en bra mening !
Bara några exempel från min vardag....
Sa till busschauffören för någon morgon sedan , att han alltid är så bra i tid och att han inte kör som om han ha "stöle" bussen. Det tog mig inte många sekunder att säga det , men han vart så otroligt glad , så hela han strålade upp. Och igår morse va det han som körde igen , och hans "godmorgon" till mig va gladare än vanligt , och han hade ett vänligare leende än han haft alla dom andra åren....
Gick på kvälls promenad med Bimbo förra veckan , och passerade ett hus som jag ofta går förbi , just den kvällen va tanten som bor i huset ute och poade på gården , då stannade jag till och berömde henne för hon alltid har så himla fint i fönstren...alltid fräscha gardiner , kuliga små lyktor och nu hade hon super fint påsk pynt.
Och hon vart så glad tanten , så jag nästan inte höll på att ta mig därifrån för hon pratade på om sina gardiner som hon köpt på Jotex för 129 kr styck =)
I går kom en dam och hennes dotter in på jobbet för att äta lunch , då såg jag att det va en av barnmorskorna som jobbar på kvinnokliniken här i stan.
Så jag gick runt disken till henne och frågade om det va Nadja , som hon heter , jag visste att det va hon , men bara för artighetens skull =)
Osså berättade jag att det va hon som peppade mig inför den jobbiga förlossningen med Gustav.
Hon kom inte ihåg mig direkt , så hon bad mig berätta...
Så jag berättade att jag hade gått över tiden , 1 vecka , och va stor som en flodhäst runt magen , hade mkt fostervatten osv , att dr Smed tyckte vi skulle avvakta och att det skulle snart sätta igång sig självt ...på undersökning nr 1155 .. nä jag bara skoja så många undersökningar hade jag inte varit på , men det kändes som så... fick jag henne , Nadja , som skulle kolla så bebisen mådde bra och att allt va ok , då jag först klev in i rummet tappade hon hakan av förvåning hur kolosalt stor jag va om magen , och efter undersökningen sa hon att -Nä , Susanne , nu måste vi sätta igång dig på en gång!
För alla er som suttit i den situationen , varit gravid och gått över tiden , vet vilken känsla jag talar om ...Jag började stor tjuta , dels av trötthet , dels av rädsla , dels av allt onda i magen ( alltså inte av själva barnet utan av alla samman dragningar och rygg ont) , men även av en jätte lättnad att det äntligen va någon som förstod hur jävulkst jobbigt jag hade det .
Så Nadja tog min hand , strök mig på kinden , och sa - Susanne , jag ser att du inte är peppad på att göra detta nu , så nu åker du hem , vilar , försöker sova och peppar dig själv ordentligt, sedan kommer du tillbaka imorgon bitti kl 08,00 osså sätter vi igång dig då.
Jag torkade tårarna och va så skakis på rösten så jag fick inte ur mig något ... inte ens ett hej då då jag stängde dörren bakom mig...
Dagen efter åkte Uffe och jag in , efter att vi lämna Tilda hos mormor och morfar kvällen innan.
Började den långa vägen till en igångsättning , med en massa saker , som jag ska bespara dig med att läsa här.. ;)
Klockan 18,00 på kvällen gick iallafall tillslut vattnet och ca 4 timmar senare kom vår lille prins Gustav =)
Så nu stod hon där , i kön på jobbet , människan som satte igång det hela , vilket de andra två doktorerna ville häla´ på ett par dagar till eller tom en vecka till ... så jag ville passa på att tacka henne att hon peppade mig och berätta att jag tycker att hon är en bra barnmorska.
Hon blev så glad , så glad , och sa att det är så himla roligt att höra i efterhand om sådana här saker och att hon nu kom ihåg mig , fast jag va nu 30 kilo nättare. Hon frågade hur stor Gustav va då han föddes , och då jag berättade hur mycket han vägde , 5446 gr , tappade hon nästan hakan igen =)
Då tog hon min hand , kramade den hårt , strök mig på kinden och sa - Det va bra gjort lilla gumman =)
Nu vart detta ett lång inlägg , om Nadja , det hela tog nog inte mer än några minuter , men hon blev så glad för att jag sa det till henne , och vad tog det , jo kanske 3 minuter ur mitt liv....
Tänk på det i dag , då du kanske ska på affären och köpa mjölk , eller du ska åka på jobbet .... det är inte mycket som behövs för att göra en annan medmänniska glad !
3 år sedan
ha haha hon hade inte mött mig slutgravid...
SvaraRadera